Mat här, skräp där

Hur förklarar man för en tvååring att när maten ligger i kastrullen är det mat, men tar du maten och lägger den i slasken så blir det skräp.

Albin hjälper till att laga mat. Rotfruktssoppa ska det bli. Jag hackar potatis, morot, palsternacka och annat gott och lägger i kastrullen. Albin plockar upp ur kastrullen och lägger i slasken, bland kaffesump, ett par använda sockerkaksformar och lite äggskal. Nej säger jag släng inte maten där, den ska vi ju ha i soppan. Sagt och gjort, Albin plockar ihärdigt upp alla saker i slasken och ska lägga dem i kastrullen. Nej säger jag då, det där är skräp. Samma sak som nyss var mat är nu skräp. Nu förstår jag ingenting säger blicken jag får från Albin. Jag försöker förklara men det låter ju egentligen inte riktigt klokt.

Puss

Albin pojke, mamma flicka pappa.....

Idag vid frukosten satt jag och Albin och pratade. Det är så roligt att umgås och speciellt helger. Jag kan sitta och dricka te tills det rinner ur mina öron och prata med Albin om allt möjligt. Idag gick samtalet så här:

Albin började: "Albin pojke"! Ja svarade jag, Albin är en pojke. "Mamma pojke" kontrade Albin. Nej svarade jag, mamma är en flicka. Albin funderade ett tag. Sedan säger han "Albin pojke, mamma flicka, sedan funderar han ett tag till och tittar på Håkan och så kommer det "pappa robot!"

Åh vad jag skrattade!

Nattningen har tagit nya dimensioner. Albin sliter av sig pyjamas, blöja och sedan skriker han för full hals. Titta mamma, titta! Oftast hinner jag dit innan han har kissat i sängen - SUCK.

Nu har sötnosen somnat efter två avkädningar. Jag ska gå och äta godis och titta på film innan John Blund gör besök.

Kram

Jag har spunk

Albin älskar Pippi, han vill gärna titta på Pippi jämt om han får. I morse vaknade vi av att Albin satt i sin säng och sa: "Jag har spunk". När han inte fick någon reaktion från sina föräldrar kommer ett något högre utrop, JAG har spunk! Sedan var det full fart på dagen. (I ett av avsnitten hittar Pippi på ett nytt ord och ordet är just spunk.)

Det är verkligen en liten papegoja vi har i familjen nu. I går var farfar på besök och helt plötsligt börjar Albin säga farsan och peka på farfar. Vi såg nog lite förvirrade ut allihopa tills vi kom på att Håkan alltid säger farsan till sin far. Det gäller att passa sig för vad man säger, jag försöker att sluta upp med vissa uttryck och använder i värsta fall attans om det går ont.

Nu sover sötnosen, Håkan sitter och spelar spel och jag ska ta en kopp te.
Kram
annsofie